Kerstin och Lasse Adolfsson

 

Vilken eftermiddag!

Gamla minnen och en alldeles utsökt rabarberpaj bjöd Kerstin och Lasse Adolfsson på i syster Brittas hus vid Lyckebyåns strand. Ett varmt tack för er gästfrihet, att bjuda mig in för att botanisera bland tavlor och berättelse från tiden då De Bie gömde sig i Vikastuan, och senare framåt livet i byn. En stund som denna eftermiddag sätter guldkant på tillvaron...

Lasse och Kerstin hade många minnen att berätta och efter en stund kom även grannen Torsten Olausson och berättade minnen från fotbollstiden i Kättilsmåla... Underbart!

Vikastuan1949 då första dottern Myrna föddes
Lasse berättade en historia från byn om två jägare som varit ute och gått och passerat Vikastuan vintern då Myrna föddes. Jägarna hade reflekterat över att det var "konstigt" med fotsteg mellan stugan och vedboden då Rose, som alla trodde bodde ensam i stugan, inte var hemma. De hade ryckt på axlarna och gått vidare helt ovetande om att de varit De Bies gömsle på spåren. Men ändå berättat om det för syster Britta, byns välkända distriktsköterska som cyklade runt i byarna med spädbarnsvågen på pakethållaren och lastade väskor.

På den tiden var det en ytterst märklig företeelse, och den ende i denna trakten,  att en utlänning slog sig ned. En spännande flyktingberättelse, att en människa kunde hålla sig gömd så många år i en liten by, för att sedan med stor möda vinna bybornas förtroende och till slut respekt, för sitt arbete både som målare, konstnär och i samhällslivet med idrottsrörelse och bridgekvällar.

Syster Britta, cyklande distriktssköterska i byn och därför en känd person av alla och envar. Syster Britta mindes efteråt, att det tog alltid sådan tid innan Rose öppnade dörren i Vikastuan, då hon knackade på. Inte kunde hon ana att en flykting därinne i stugan, behövde tiden att krypa upp på vinden och för att gömma sig.